0 produkter
Din inköpslista
Din inköpslista är tom.
30 April 2019

Vad är ATEX?

På 90-talet stiftades 2 st nya lagar, som påverkar vilken utrustning, som får finnas i områden med risk för gas- eller damm-explosion. ”Produktdirektivet” kom till 1994, och ”Arbetsdirektivet” kom till 1999. Någon, troligen en fransman, sammanfattade dessa lagar med uttrycket ATEX (ATmosphere EXplosible)

När risk för explosiv blandning med gas eller damm finns, så är anläggningsägaren eller den som nyttjar lokalen skyldig att se till att en klassningsplan görs för detta område. Denna ”klassning” avgör sedan vilka krav som ställs på den utrustning, som ska placeras inom området.

Beroende på hur ofta det finns risk för explosion i området indelas det i zoner. Värmeavgivningen från installerad utrustning är en källa till att antända det explosiva ämnet. Därför måste temperaturen när ämnet antänds och utrustningens varmaste punkt inte ligga för nära varandra. Därför behöver temperaturklasser anges.

Explosionens hastighet och tryck varierar också, vilket medför att ämnets explosionsgrupp måste anges. När installatören sedan väljer utrustning / produkt så tittar han på Ex-certifikatet och märkskylten på produkten och väljer den utförandeform som stämmer mot klassningen.

Hur märkningen på skylten ska se ut bestäms av certifieringen och framgår av det som står i Ex-certifikatet. Till hjälp för installation och underhåll finns standarder och handböcker som vägledning.

Klassningsplan

För att på ett tydligt sätt visa var det är riskområden och att dokumentera detta, så ska det kunna utläsas på planritningar och i byggnadsritningar hur dessa så kallade zoner breder ut sig. Zonerna, 6 till antalet markeras med linjer, rutor och cirklar på ritningarna så att rätt utrustning ska kunna väljas till en specificerad montageplats.

Notera att det inte bara är i horisontalplanet, som det är angeläget att se zonernas gränser utan även vertikalt. Med tex tunga gaser så kanske inte belysningarna behöver väljas Ex-klassade, medan lätta gaser gör att just belysningen är mest angeläget att välja rätt.  

 

ZONER

Explosiva gaser:

Zon 0 Riskområde i vilket en explosiv gasatmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.

Zon 1 Riskområde i vilket en explosiv gasatmosfär förväntas förekomma regelbundet eller tillfälligt vid normal drift.

Zon 2 Riskområde i vilket en explosiv gasatmosfär inte förväntas förekomma vid normal drift, men om den ändå gör det endast har kort varaktighet.


Explosivt damm:

Zon 20 Riskområde i vilket en explosiv dammatmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.

Zon 21 Riskområde i vilket en explosiv dammatmosfär förväntas förekomma regelbundet eller tillfälligt vid normal drift.

Zon 22 Riskområde i vilket en explosiv dammatmosfär inte förväntas förekomma vid normal drift, men om den ändå gör det endast har kort varaktighet.

Temperaturklass

Brandfarliga ämnen som gas, ånga eller damm indelas (klassas) i olika temperaturklasser efter sin tändtemperatur. Det vill säga den lägsta temperatur vid vilket ämnet självantänder vid kontakt med en yta. T1 är den lägsta klassen och T6 är den högsta klassen.

Explosiva gaser:
T1 450°C< tändtemperatur för gasen
T2 300°C< tändtemperatur för gasen <450°C
T3 200°C< tändtemperatur för gasen <300°C
T4 135°C< tändtemperatur för gasen <200°C
T5 100°C< tändtemperatur för gasen <135°C
T6 85°C< tändtemperatur för gasen <100°C


Explosivt damm:
Skrivs i klartext antalet grader ( tex. 65°C )

Standarder och handböcker

  • EN IEC 60079-0 Allmänna fordringar
  • EN IEC 60079-1 Exd Utförande med explosionstät kapsling
  • EN IEC 60079-2 Exp Utförande med övertryck
  • EN IEC 60079-5 Exq Utförande med sand
  • EN IEC 60079-6 Exo Utförande med olja
  • EN IEC 60079-7 Exe Utförande med förhöjd säkerhet
  • EN IEC 60079-11 Exi Utförande med egensäkerhet
  • EN IEC 60079-15 Exn Utförande för zon 2
  • EN IEC 60079-18 Exm Utförande med ingjutning
  • EN IEC 60079-10 Handbok 426 Klassning av explosionsfarliga områden
  • EN IEC 60079-14 Handbok 427 Utförande av elinstallationer
  • EN IEC 60079-17 Handbok 427 Underhåll av elinstallationer
  • EN IEC 60076-32 Handbok 433 Statisk elektricitet i explosionsfarliga områden

Explosionsgrupp

Brandfarlig vara indelas i explosionsgrupp IIA, IIB eller IIC efter vilken energi de kan antändas genom gnistor med energi resp. dess förmåga att slå en flamma genom en spalt. Indelningen görs för att kunna standardisera skydd egenskaperna hos materiel som normalt skulle kunna vara en tändkälla. Grupp I avser endast blanding metangas-luft i gruvor. Grupp II delas in i olika undergrupper beroende på typ av gasblandning där IIC är den högsta riskgruppen.

Explosiva gaser:
IIA Tex. propan, butan, fotogen, flygbensin och metan
IIB Tex. kolmonoxid, etanol, eten och akrylsyra
IIC Tex. vätgas, acetylen och koldisulfid

Dammet klassificeras på ett annorlunda sätt.

Explosivt damm:
IIIA Brännbara dammpartiklar större än 0,5 mm
IIIB Icke ledande dammpartiklar mindre än 0,5mm
IIIC Ledande dammpartiklar

Utförandeform

Det finns flera sätt att konstruera en produkt för att minska risken för explosion när den ska användas i en process.

Exd Utförande med explosionstät kapsling. Kapslingen tillverkas så kraftig att den kan motstå en explosion på insidan utan att sprida de heta gaserna utanför kapslingen.

Exp Utförande med övertryck. Övertryck med ren luft ska alltid finnas i kapslingen och förhindra att gaser eller damm kan tränga in från utsidan.

Exq Utförande med sand. Tändkällan tex en kontakt omges av små sandkorn, som kyler de heta gaserna på sin väg ut.

Exo Utförande med olja. Produkten, tex en transformator, omges helt med olja som isolerar den från omgivande luft.

Exe Utförande med förhöjd säkerhet. Tex. en kopplingslåda, som normalt inte ska kunna ge några gnistor har tillverkats på ett extra säkert sätt med hänsyn till hållfasthet och isolationsavstånd.

Exi Utförande med egensäkerhet. I början av en krets sitter en energibegränsad barriär. Energin är så starkt begränsad att inte ens en kortslutning räcker för att skapa en explosion i det farliga området. 

Exn Utförande för zon 2. Exn är en gemensam beteckning för olika utförandeformer för zon 2. (ExnA, ExnC, ExnR, ExnL och ExnP).

Exm Utförande med ingjutning. En elspole kan tex. vara helt ingjuten och inte komma i kontakt med omgivande luft. 

Märkning

På produkten ska finnas en märkning som överensstämmer med Ex-certifikatet.

Den ska innehålla:

  • Tillverkarens namn och adress
  • Typbeteckning för produkten
  • EX-certfikatnummer
  • Tillverkningsår
  • Utförandeform
  • CE-märkning med nummer på provande institut för tillverkande företags kvalitet.